Charles Emil Löfvenskiöld | Akateeminen Kirjakauppa

Löfvenskiölds arkitektur – idébok för hustänkare förmedlar impulser från svensk byggnadstradition till dagens arkitekter och byggnadsintresserade. Den är ett idéinstrument i vår moderna byggnation på samma sätt som Löfvenskiölds ritningar och skisser var för hans egen samtid. Löfvenskiöld är en länk i den svenska bebyggelsekronologin, han lyfter fram goda byggnadshistoriska förebilder och omplacerar dem hos oss, i vår dagsaktuella byggnadsaktivitet. Löfvenskiöld planerade att utbilda sig till arkitekt men på grund av sjukdom tvingades han avbryta sina studier vid akademien och istället ägna sig åt jordbruk. Kontakten med lantbruksmiljöns problem, i kombination med ett brinnande intresse för arkitektur och byggnadstradition, utvecklade Löfvenskiöld till en av 1800-talets viktigaste lantbruksarkitekter. Grunden till Löfvenskiölds arkitektur finns i den genuina svenska byggnadstraditionen. De sällan ritade husen, blev genom hans försorg dokumenterade, utvecklade och tillgängliga för samtidens husbyggare. Löfvenskiölds material utgavs aldrig i bokform, utan endast som otympliga ej bundna planscher. Genom det nu föreliggande urvalet av Löfvenskiölds ritningar har dessa räddats undan glömskans gap, och de kan istället bli en värdefull inspirationskälla och impulsgivare för dagens arkitekter och husvårdande instanser. De ritningar som medtagits i den här volymen är hämtade ur "Lantmannabyggnader hufvudsakligen för mindre jordbruk", utgiven under åren 1890 till 1894. I inledningen beskriver Löfvenskiöld med egna ord sitt arbetsliv och sitt arbetssätt. Boken och autodidakten Charles Emil Löfvenskiöld introducerar oss i ett formspråk präglat av rationalitet tänkande och omsorg om estetisk organisation. 1800-talet ägde ett byggnadsbestånd som ut många synpunkter var otidsenligt och som inte fyllde de krav ett utvecklingspräglat och rationellare samhälle ställde. Löfvenskiölds nya idéer, sprungna ur egna erfarenheter, ur arbete och studier, passade väl in i de nya strävandena. Han var ingen samhällsomdanare, han förändrade inte boendemönstret, men han förhöjde kvaliteten på den svenska bostaden.