Dejtande kan vara pirrigt, fantastiskt och alldeles, alldeles förgörande. Mana analyserar rasismens påverkan på den som söker efter kärleken och motståndet mot romantikens maktordning. I det här numret av Mana svajpar vi höger och tar flörtandet, dejtandet och kärleken på djupaste politiska allvar. Vi diskuterar de så kallade preferenserna i bögvärlden, hur presentationerna på appen Grindr fylls av anspråk på vita personer. Camilla Safrankova djupdyker bland Tinders vita välgörare, ni vet de som poserar bredvid svarta kroppar för att själva framstå som goda. Kärleken är varken fri från rasism eller frikopplad från materiella förutsättningar, vilket blir tydligt i det här numrets text om att vara kär och papperslös, att vara tillsammans med någon som lovar att hjälpa en om han får uppehållstillstånd först, men som sedan sviker. Pouran Djampour pratar om det materiella i sin text om kapitalismens industrialisering av kärlek.
Men kärleken kan också finnas som en plats där vi kan andas, drömma om ett annat samhälle. Aktivisten Caleb Lunas strategi är att välja bort romantisk kärlek helt och hållet, för att i stället ägna sig åt vänskap. Hansalbin Sältenberg hjälper oss att blicka framåt och spår vår antirasistiska dejtingframtid i stjärnorna. Fyra poeter som drömmer om en framtid där vi kan älska utan att bli utsatta för rasism skriver varsitt brev till en värld bortom denna.
Utanför temat hittar vi bl.a. en rapport från det katalanska motståndet, skriven av Manel Aguirre. Vi träffar också stjärnforskaren Nicholas De Genova.
