"Jag var 14 år när jag träffade en tio år äldre man på min första skoldans. Han var där som medhjälpare till killen som var discjockey. Vi träffades under en period på tre månader, under en tid då han också hade en relation med en annan ung tjej. Han utsatte mig för misshandel, hot och övergrepp. Vi sågs sista gången på alla hjärtans dag 1989 då han misshandlade mig och hotade mig till livet. Det var som nybliven tvåbarnsmor som jag började få problem med posttraumatiska symtom. Jag visste att jag hade sparat undan till framtiden och tiden hann ikapp mig i samband med en händelse som triggade igång den gamla mardrömmen. Jag började skriva 2007 och det var 18 år efter de traumatiska upplevelserna.

För att berätta min historia och i den bästa av världar kunna hjälpa någon annan delar jag med mig av min resa och den börjar med delar ur det jag skrev som femtonåring och fortsätter med de senaste årens resa. Boken består av min dagbok följd av en litteraturförteckning och avslutas med en avdelning egna dikter och tolkningar av dikter.

Jag hörde en otroligt klok man säga You are as sick as your secrets. Jag delar mitt hjärta för att hela mitt hjärta. Jag delar min sanning för att göra det mer möjligt för andra att göra detsamma. Jag tror inte på hemligheter. Jag tror på öppenhet. Jag är inte klar. När blir man det? Hjärtat växer evinnerligen. Att leva är att växa. Idag mår jag bra. Det är allt jag vet. När jag inte gör det så vill jag inte att det ska vara en hemlighet. Då behöver jag hjälp liksom jag vill vara till hjälp för andra. Det allra viktigaste jag har lärt mig på den här resan är hur viktigt det är att våga berätta och våga be om hjälp. Att hela mitt hjärta är att dela mitt hjärta."