I början av 1960-talet skapade Ulla Wiggen en svit målningar föreställande elektroniska komponenter och datorer. Hon utforskade denna motivvärld då knappast någon kunde förutse hur den digitala teknologin skulle revolutionera våra dagliga liv. Kort därefter, 1966 deltog hon i föreställningarna 9 Evenings: Theatre & Engineering i New York då hon assisterade Öyvind Fahlström, vars radikala konstsyn varit av stor betydelse för henne. 1969 började hon måla människor och gjorde därefter också en serie porträtt. Hon utbildade sig även till legitimerad psykoterapeut som sedan blev hennes huvudsakliga yrke fram till 2013 då hon efter en utställning med hennes tidigare verk på Moderna Museet, beslöt att återuppta sitt konstnärsskap efter ca. 30 års uppehåll. Sedan dess har hennes fokus på datorernas inre och människans yttre flyttats till insidan av människokroppen och alltmer kommit att inriktas mot hjärnan och ögats iris.

In the early 1960s Ulla Wiggen created a suite of paintings depicting electronic components and computers. She explored this world when hardly anyone could predict how digital technology would revolutionize our daily lives. Shortly afterwards, in 1966, she participated in the performances 9 Evenings: Theatre & Engineering in New York assisting Öyvind Fahlström, whose radical view of art was of great importance to her. In 1969 she started painting humans and then made a series of portraits. She also became a licensed psychotherapist, which became her primary vocation until 2013 when she after an exhibition with her previous paintings at the Moderna Museet decided to resumed her artistry after 30 years break. Since then, her focus on the computer's interior and the human exterior has shifted to the inside of the human body and increasingly focused on the brain and iris of the eye.