DET SKÖNA

Vad för magi det sköna

förstenar varje blick

det beskådar

Det skänker rus

det berövar sans

det breder leende

på trötta läppar

det jagar bort

ur sinnet, sorgen

för ett ögonblick

Vad för mysterium det sköna

det dyker upp plötsligt

för att försvinna fort

det slår ut i full blom

för att vissna bort

Dess existens är enkel

men dess essens

komplex

Utan urskillning behagar

och berikar torftiga tillvaron

Till sist ödmjukt

i sin ensamhet

tvinar det sköna bort



RUSETS MOGNAD

I granatäpplets

hårda skal

mognar hösten

dess röda kammare

spricker

i sin längtans saft

Från gröna knoppen

till den röda kroppen

en glädjens färd

Ruset bär livet

genom vinterdvalan

för att vakna åter

nykter om våren

Från gröna knoppen

till den röda kroppen

en glädjens färd

Och cirkeln sluter sig

i rusets tecken