Wictors änglakompis

Sara Ölander

Wictor är fem år. Han bor i ett stort rött hus med sin familj. En morgon när han ska gå in i lekrummet sitter det en liten flicka där. Hon har ljust hår som böljar ner över axlarna, det riktigt strålar om henne. Hon tittar upp på honom och ler, hennes blå ögon gnistrar. Vem är hon? Var kommer hon ifrån? Varför kan ingen annan se eller höra henne? Det är något mycket speciellt med den här flickan. Här börjar en vänskap som inte är som vanliga vänner emellan.

Med min förstas barnbok vill jag ge vägledning till vuxna i barnets närhet samt barnet själv, om det ser eller hör något som ingen annan ser. Mitt råd är att lyssna på vad barnet berättar, tro på det som sägs. Bekräfta genom att ställa frågor om allt barnet ser. Om man förnekar dess upplevelser, så kan det uppstå förvirring, rädsla och osäkerhet hos barnet, särskilt om vuxna säger att det inte finns något där. Änglavänner är till för att lyfta fram det bästa ur oss – och här går barnet före oss vuxna.