Just som svärd och nacke är på väg att mötas kommer ett eldklot farande över dalen, snabbare än blixten och mer bländande än solen. Det träffar besten i sidan och pälsen förvandlas till ett flammande inferno. Den enorma kroppen vräks åt sidan och landar på den glödande marken. ”Jag hade den”, säger Agimi till magikern Ziym som tittar upp bakom ett snårigt buskage. ”Jag vet”, svarar Ziym, och skrattet ekar torrt över slätten. ”Men jag fick den.” Agimis blick, som fått drakar att rygga tillbaka, blir mildare. ”Nu hämtar vi den där skatten!” De båda vännerna rusar snabbt den sista vägen mot Eldtornet. Kvar av besten ligger bara en hög aska som vinden snart har spritt över dalen… Min faders svärd är ett rollspel där spelarna spelar episka hjältar med mycket humor och nostalgi! En del frågar: Hur tusan ska man spela detta rollspel? Det bästa svaret tycker vi är: precis som ni vill! Vilka är vi att sitta här och säga åt er hur ni ska ha roligt?! Men om ni tvunget vill ha vår åsikt i frågan så tänker vi så här: - Ni spelar egentligen precis som vanligt, och kan i stort sett ta vilket äventyr ni vill och spela det med dessa regler. - Se till att det inte blir för allvarligt, och ta ut svängarna. Ordentligt! Tänk snarare ”The Princess Bride" och “Discworld” än ”Lord of the Rings”. Spelet bör alltså spelas med en stor portion humor och distans, och rollpersonerna ska vara episka, men komiska, Hjältar. Enligt oss. Spelarna spelar episka hjältar vars förmågor är oöverträffade (på vissa saker, de är verkligen urusla på andra). Dessa hjältar skulle kunna inspireras av klassiska karaktärer från de böcker och filmer vi alla känner till och älskar, eller av en karaktär du spelat tidigare.