I Så blev det skildrar Allan Collén sitt växlingsrika liv. Han tillbringade större delen av sin barndom på ett barnhem i Åby nära Norrköping, eftersom hans mor på tveksamma grunder förklarades olämplig att ha hand om honom. När han blev femton gick han till sjöss, arbetade i maskin och fick se de sju haven.

Allan vidareutbildade sig till maskinist på Sjöbefälsskolan i Stockholm och mötte Kerstin, sitt livs kärlek, på en mjölkbar vid Björns trädgård på Södermalm. Att inte kunna träffa sin hustru under det fortsatta sjölivet blev ohållbart och Allan tog arbete i land.

Så småningom förvärrades Kerstins diabetes allt mer och Allan fick multipel skleros, kanske av alla ångorna från oljeprodukter och lösningsmedel. Hon avled 1998 och Allan är nu rullstolsbunden.

Allan Collén är född 1935. Under ett antal år har han tecknat ned sina upplevelser. De sträcker sig från den tid när man började arbeta ung till dagsaktuella dåliga erfarenheter av SJs handikappovänlighet över hamnar och stormar, gamla bilar och husvagnar, segelflyg
och handikappsegling, och goda och dåliga människor.