Ibland gör sig fotografi bäst i bokform. Men bra bilder räcker inte för att göra en bok fotoboken kräver känslig formgivning, bra repro och tryck samt avvägda val av texter.
I den nyutkomna boken Gingerbread Monument visar Klara Källström att hon behärskar alla delar i fotoboksproduktionen. De delvis lackade sidorna, excellent formgivna av Marika Vaccino Andersson, lyfter fram de bisarra detaljerna i Källströms blixtfotografier och ger boken en magisk känsla, som om varje bildyta var en vattenspegel.
Att bläddra i boken är som att dyka igenom dessa ytor och träda in i Underlandet där vi följer en Alice som både försöker förstå hur allt hänger samman och samtidigt nyfiket dras med i en virvel av högt och lågt, banalt och lyxigt. Ibland påminner bilderna om Lars Tunbjörks fotografi, exempelvis bilden där Christer Fuglesang skriver autografer i ett köpcentrum någonstans i Sverige. Ibland är bilderna kontemplativt milda och sorgsna, som fotografierna av människor i sandlandskap på turistorter.
Varje bild är numrerad med en romersk siffra som hänvisar till en dikt, signerad Viktor Johansson. Texterna rör sig på behörigt avstånd från bilderna och utgör komplement i stället för förklaringar.
Bokens titel refererar till bilden av ett kvaddat pepparkakshus. Jag ser ingen vilja till samhällskritik i Gingerbread Monument, däremot skulle jag vilja beskriva Källströms verk som ett slags neo-surrealism. För precis som hos de tidiga surrealisterna finns här en längtan efter att upptäcka världen på nytt och nå bortom det vi tar för givet. Det är både trösterikt och lockande.
