Omaira blir tvungen att lämna sin familj när hon är tolv år för att åka till staden och börja jobba. Hon hamnar på en stor blomsterodling. Ägarna till blomsterodlingen bryr sig inte ett dugg om arbetarnas villkor eller hur farliga gifterna de använder på sina blommor är för människor. Av lönen Omaira tjänar ihop dras det direkt till hyra och arbetskläder. Matbutiken för odlingens anställda har dubbelt så dyra priser än butikerna i staden. En dag förlorar Omaira synen på ena ögat efter att hon fått besprutningsmedel i det.
De orättvisa förhållandena leder till att en strejk bryter ut. I spetsen går förmannen på odlingen. Han har från början varit snäll mot Omaira och han ber henne att lämna odlingen, egentligen borde hon aldrig börjat. Hon är för ung, till och med för odlingens egna låga åldersgräns. Alfredo, som förmannen heter, hjälper Omaira att hitta en familj att jobba hos. Ett sånt jobb, som inkluderar städning, ärenden och servering är vanligare för en flicka i Omairas ålder. Familjen är ägarna till blomsterodlingen och de upplever strejken på ett helt annat sätt än Omaira och hennes tidigare arbetskamrater.
En allvarlig skildring av hur vardagen ser ut i andra delar av världen.