Detta är en bok som många kommer att få glädje av. Den framhåller det många har efterlyst på senare år, nämligen barnets röst i familjeterapi. Man kan också säga att många även efterlyst den enskilde vuxnes röst. I familjeterapifältet var det för trettio till fyrtio år sedan ett stort steg då begreppen tid och kontext (sammanhang) slog igenom. Sammanhanget blev emellertid så viktigt att man förlorade blick för individen. Känslorna kom faktiskt också i bakgrunden i en period då information och cirkularitet blev centrala begrepp. Det gick nog för långt och det kom en motreaktion mot tendensen till att familjeterapi började bli en människoteknik. I denna motreaktion började enskilda personers känslor och idéer och värderingar att bli synliga igen. Utan att man förlorade gemenskapsperspektivet. Det har med tiden blivit viktigt att ge uppmärksamhet både till de yttre, sociala rösterna och också de inre, personliga rösterna. Denna bok är del av denna motreaktion. När man som läsare nu snart får reda på vad Jim Wilson själv skriver kommer man efter hand att upptäcka att han är en av dem som för terapi över från människoteknik till människokonst. Man förstår att han vill höra barnets röst, och på ett försiktigt sätt hjälper han dem som omger barnet att förstå att alla barnets uttryck, även de mindre behagliga, innehåller en mening som är viktig att leta efter och nå fram till. Han samarbetar med föräldrarna och går inte förbi deras auktoritet. Han blir aldrig en bättre förälder än föräldrarna. Han instruerar inte läsaren, men föreslår. Han ger generöst av alla sina praktiska erfarenheter, och jag tror att han faktiskt kommer att få läsaren att tro på sin egen fantasi och också våga pröva den i verkligheten. Tom Andersen, ur hans förord Barnets Röst i utredning och behandling ges numera ut av Studentlitteratur AB. Denna andra upplaga innehåller dock inga förändringar av innehållet jämfört med den första upplagan.