En man var död. Jag hade sett honom bli misshandlad till döds inför mina ögon. Han hade blivit brutalt och okänsligt mördad av en sinnesjuk människa. Det var inte
jag som hade mördat honom. Samtidigt visste jag att min medverkan hade spelat en roll till att han blev så svårt slagen
att han dog av skadorna. Jag led fruktansvärda kval.
Det har gått mer än tjugotvå år, men denna händelse har fortsatt att förfölja mig sedan dess. Jag tänker tillbaka på
hur jag hamnade i en sådan extrem situation och vad det var som ledde fram till att jag blev inblandad i ett mord.

Den erfarenhet som skildras i boken bekräftar med all önskvärd tydlighet den tidens förhållanden. Övertygelsen om att
man gjorde det rätta var stor med motsvarande självkritiska inställning tjugo år senare. Frågan är om vi förmår att vara
mer ödmjuka och självprövande idag. Kan vi förvänta oss en motsvarande skildring som Det kunde varit du om ytterligare
tjugo år?
-Odd Greitz,Barn- och ungdomspsykiater, överläkare & verksam som läkare på Maria Ungdom sedan 1984