I Jean-Jacques Rousseaus Bekännelser följer vi författaren genom de första femtiotre åren av hans händelserika liv, från barndomens oskuldsfulla tillvaro in i vuxenvärlden och formandet av de idéer som gjorde honom till ett av upplysningens allra största namn. Bekännelser är en av litteraturhistoriens första självbiografier. I det inledande stycket skriver Rousseau: »Jag vill för mina likar framställa en människa helt och fullt sådan hon är i enlighet med sin natur, och denna människa är jag.« Därefter följer en skoningslöst uppriktig skildring av hans egen personlighet, hans erfarenheter och känslor, skamliga såväl som beundransvärda. Boken publicerades 1782, fyra år efter Rousseaus död, och har influerat en lång rad stora författare: Goethe, Stendahl och Proust, för att bara nämna några. I översättning av David Sprengel.
JEAN-JACQUES ROUSSEAU [1712-1778], född i Genève, var en schweizisk-fransk författare, filosof och kompositör. Den politiska filosofi han utvecklade kom att bli central för den europeiska upplysningen under 1700-talet, och flera av de filosofiska och ideologiska tankar han redogör för betraktas nu som hörnstenar inom modernt politiskt tänkande. Sexton år efter sin död flyttades hans kvarlevor till Panthéon, där han nu vilar mittemot Voltaire.