"För diktaren och den vise är alla ting vänligt sinnade och välsignade, alla upplevelser nyttiga, alla dagar heliga, alla människor gudomliga."
Så talade Emerson. Så talar inte jag. Min bok vill vara en bok om den fullkomliga och fulländade förtvivlan. Om dagar utan vare sig slut eller ljusning. Om tidens skändliga tand som far fram som ett satans sågverk. Om tillvaron som obevekligen äter upp allt av värde och substans.
Hur ser varje dags historia ut för dig? Betrakta de vanor som den består av: är de produkten av otaliga små fegheter och latheter eller av din tapperhet och ditt uppfinningsrika förnuft? Hur olika de båda fallen än är, så kan det tänkas att människorna berömmer dig lika mycket och att den nytta du gör dem verkligen också är densamma vilket du än väljer. Vi är alla meningslöshetens foster och offer. Trots tillvarons föränderlighet och hastighet återkommer ständigt samma gamla välbekanta skråpuksansikte, vilket bär tilltalsnamnet "meningslöshet". Hans mellannamn är "tristess". Efternamn: "återfall". Namnet är evigt. Känner du inte redan lukten av den gudomliga förruttnelsen? Vi har inrättat en värld för oss som vi kan leva i. Men livet i sig självt är inget argument för någonting. Finns det då några som helst argument? Bejaka meningslösheten. Och minns att skaparkraften är den enda sanna vägen till frälsning. Denna grafiska roman vill vara en bok om just detta. Varken mer eller mindre.
"Mein Kamm kan svårligen rekommenderas för den som behöver motton för sitt levande."
"Ingen framkallar så fruktbara ställningstaganden som Puckéll. Även när han framträder som sin egen och mänsklighetens främste fiende är man tacksam för den självkännedom som hans verk föder hos en."
