Den finländska tvåspråkigheten är internationellt välkänd. Landets språklagstiftning, och det sätt på vilket den reglerar myndigheternas skyldighet att tillhandahålla och invånarnas möjlighet att begära service på önskat språk, intresserar företrädare för språkliga minoriteter i många länder. Samtidigt vet vi som finländare att vårt system har sina svagheter i praktiken, även om det i teorin fortfarande är värt att bygga på och ta lärdom av.
I denna rapport behandlas den finländska tvåspråkigheten i praktiken. Här sammanfattas den forskning som bedrivits om tvåspråkighet i Finland både på individuell och samhällelig nivå inom språk- och samhällsvetenskap. Författaren utgår från de två senaste decenniernas forskning med vissa tillbakablickar på tidigare arbeten. Tvåspråkigheten betraktas ur fyra olika synvinklar: som dubbel språklig identitet, som uppväxt i en tvåspråkig familj eller närmiljö, som färdigheter i två språk, respektive som användningen av två språk. Teoretiska frågeställningar blir här belysta med finländska exempel. Rapporten kan därför både tjäna som en introduktion i ämnet och som en sammanfattning av vad vi just nu vet om tvåspråkiga finländare.
Rapporten riktar sig inte bara till forskare i ämnet, beslutsfattare eller myndighetspersoner. Den har snarare ambitionen att kunna läsas av de många finländare som i sitt personliga liv har anledning att reflektera över egen eller andras tvåspråkighet. Författaren är fil.dr Marika Tandefelt, professor i svenska vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors. Hon har sedan 1980-talet bedrivit forskning i tvåspråkighet med en sociolingvistisk utgångspunkt.
