Bokpresentation Tvister mellan stater som uppstår på grundval av faktiska omständigheter eller ur rättsförhållanden utgör en integrerad och oundviklig beståndsdel av internationella förbindelser. Skiljeförfaranden har under århundraden spelat - och fortsätter att spela - en viktig roll i lösandet av sådana tvister. I denna studie behandlar författaren en grundläggande aspekt av internationella skiljeförfaranden, nämligen frågan om tillämplig lag. Framställningen fokuserar på partsautonomin vid val av lag och/eller regler att tillämpas, samt på begränsningar av partsautonomin. För att möjliggöra en detaljerad diskussion av frågan har författaren valt preskription som exempel. Institutet preskription i folkrätten underkastas förnyad granskning i avsikt att fastställa dess egentliga innehåll och innebörd. Därefter ställer författaren frågan om preskription inom folkrätten, som principen uppfattas och tillämpas idag, är lämplig och ändamålsenlig för mellanstatliga skiljeförfaranden på 2000-talet. Utgående från en kategorisering av olika typer av mellanstatliga tvister diskuterar författaren ett föreslaget tillvägagångssätt för att förfina och förbättra principen om preskription inom folkrätten. Boken är skriven på engelska.
Disputes between states based on claims arising out of factual circumstances or legal relationships constitute an integral and unavoidable part of international relations. For centuries arbitration has played and continues to play an important role in the resolution of such disputes. In this study the author discusses one fundamental element of international arbitration, viz., the law to be applied to resolve the dispute in question. The focus of the discussion of applicable law is on party autonomy in selecting the law, or rules, to be applied and on the restrictions on party autonomy. With a view to enabling a detailed discussion of applicable law in interstate arbitration, the author has chosen the principle of extinctive prescription as an illustrative example. A fresh look is taken at the concept of extinctive prescription in international law so as to identify and crystallize the relevant rules in this respect. The author then addresses the question whether the principle of extinctive prescription, as understood and applied today, is appropriate and suitable for interstate arbitration in the 21st century. Proceeding on the basis of an analysis of different categories of interstate disputes, the author discusses a suggested approach to the refinement of the principle of extinctive prescription in interstate arbitration.
