I Gullivers resor redogör Jonathan Swift (1667-1745) för fyra av den engelske skeppsläkaren Lemuel Gullivers resor ut i världen, den ena märkligare än den andra. I landet Lilliput upptäcker Gulliver ett land i miniatyr, där en oxe är av samma dimensioner som en sångfågel. I landet Brobdingnag är situationen den omvända; här är landets invånare lika höga som kyrktorn. I landet Laputa, en flygande ö, möter Gulliver vetenskapsmän som helt förlorat kontakten med verkligheten och i Houyhnhnmernas land är förhållandet mellan hästar och människor det omvända.
Gullivers resor (1726) är det mest berömda av Jonathan Swifts skönlitterära verk. Det är en bitande satirisk allegori, en upplysningstidens mörka drift över människans natur och maktens blinda klåfingrigheter, och en hejdlös skrattspegel vars återsken tecknar en lika skarp bild av människans fel och brister nu som när den skrevs, för nästan 300 år sedan.
