Anders Johansson; Cato Lein; cecilia Hansson; Eli Levén; Herta Müller; Ian Flemming; Inger Johansson; Jane Lundblad Bokförlaget Atlas (2008) Pehmeäkantinen kirja
Två moderna klassiker av en efterkrigstidens Jane Austen
»Det är lätt att fastna för Pyms karaktäristiska sätt att se på tillvaron, för den pymska ironiska blicken, med sina skarpsynta iakttagelser. Även om mörkret lurar i bakgrunden, utgör romanerna en mycket roande och förunderligt trösterik läsning.« Ingrid Löfgren, Dagens bok
Mildred Lathbury är en av många »förträffliga kvinnor«. Hon är i trettioårsåldern, ogift, intelligent och självständig, »i stånd att klara upp de flesta situationer här i livet - födelse, giftermål, död, framgångsrika loppmarknader, trädgårdsfester som regnade bort...« Hennes nya glamourösa grannar, herr och fru Napier, genomlever en äktenskapskris, och Mildred blir till sin förvåning indragen i intriger som är betydligt svårare att hantera. I 1970-talets London förenas fyra ogifta kontorsarbetare - två kvinnor och två män - av sin isolering. De närmar sig pensionsåldern och är framför allt kollegor, inte vänner. Men när deras olika framtidsplaner går i stöpet kommer de närmare varandra - och dolda romantiska intressen kommer till ytan. Barbara Pym brukar kallas en modern Jane Austen. Hennes vassa sociala observationer och skildringar av bottenlös ensamhet har gett henne rykte som en av de stora sedeskildrarna i efterkrigstidens England. Här presenteras romanerna Förträffliga kvinnor [1952] och Höstkvartett [1977] i översättning av Jane Lundblad och med ett nyskrivet förord av litteraturkritikern Annina Rabe.
BARBARA PYM [1913-1980] var en engelsk författare. Under 1950-talet skrev hon en rad romaner, varav Förträffliga kvinnor förblivit den mest lästa och älskade. Efter ett längre uppehåll blev romanen Höstkvartett en stor återkomst. Den nominerades till Booker-priset, och när Times Literary Supplement samma år frågade en rad framstående författare vem de ansåg vara 1900-talets mest underskattade kollega var Barbara Pym den som fick flest röster.
»Så välskrivet och så fint. Jag förstår definitivt att de kallas moderna klassiker.« Millans bokhylla
