Vuxna - såväl föräldrar som lärare - bemöter alltför ofta barn med ringaktning och misstro, menar den världsberömde läkaren och pedagogen Korczak i denna klassiska bok. Vi tvingar, bestämmer och kräver. Vi anmärker och grälar. I stället borde vi ställa rimliga krav och visa uppskattning. Vi måste respektera att barn är just barn. En tankeställare för alla som på något sätt har med barn att göra.
Vilken människosyn återspeglas i vuxnas sätt att behandla barn? Detta var en hjärtefråga för den polske läkaren och pedagogen Janusz Korczak. Han övergav tidigt en lovande läkarkarriär för att bli pedagogisk ledare för flera barnhem i Warszawa, där han använde sig av ett mycket modernt uppfostringsprogram.
Korczak menar att vi vuxna - såväl föräldrar som lärare - alltför ofta bemöter barn med ringaktning och misstro. Vi tvingar, bestämmer och kräver. Vi underkänner och undervärderar. Vi anmärker och grälar. Det är vi som avgör vad som är viktigt och inte viktigt. Barn duger ingenting till. De är mest till besvär, de kladdar, smutsar ner sig, har sönder saker och blir ideligen sjuka. I stället borde vi ställa rimliga krav och visa uppskattning. Vi måste respektera att barn är just barn. Taktfullt och vänligt borde vi vägleda våra barn mot mognad och kunskaper i en glad och öppen atmosfär.
Det är inte slapphänthet och bistande engagemang som Korczak förespråkar utan en aktiv uppfostan med positiva förtecken. Barnets rätt till respekt utkom på polska 1929. Det var en viktig bok då och den är minst lika viktig idag. En tankeställare för alla som på något sätt har med barn att göra.
Översättning Ros Mari Hartman
Janusz Korczak,(1878-1942) polsk-judisk läkare, pedagog och författare till flera skrifter. När Polen ockuperades 1940 tvingades han flytta sitt barnhem till Warzawas getto, där han under vidriga omständigheter utförde ett heroiskt arbete för "sina" barn. Korczak vägrade att ta tillvara tillfället att fly och följde i stället frivilligt sina skyddslingar till koncentrationslägret Treblinka, där han dog 1942.