Med sina sinnen plockar hon försiktigt upp tillsynes vardagliga tankar. Oftast ger de henne ro. Faller en skugga och kanske väcker oron, släpper hon in vindarna.
Just känslan av stillhet gör henne harmonisk, när hon får tid till eftertanke. Med sina dikter vill hon förmedla den känslan även om hon är medveten om att det kan bli något annat med någon annans läsande ögon.
Bakom dörren i Södergården fladdrar minnena förbi från hörn till golv från tak till fönster likt en fluga som försöker hitta ut
I mörka rummet ser de på hur livet leker med deras drömmar
Hon växte ur sin sorg likt ett barn växer ur sina kläder
Dikterna bär en viss lantlig prägel, där platserna och tingen ibland alltså vittnar om äldre tider. Men det är utan saknad och nostalgi, för hos Eleonore Christoffersén Ryndal är det så som det är.
