När föräldrar blir gamla får deras barn – de gråhåriga
barnen – en ny roll och ett nytt ansvar. Många av dem har svårt att hantera det, både på ett praktiskt och ett psykologiskt plan. Men det finns också glädjeämnen i att ha en nära relation till sin åldriga mor eller far. Om detta berättar medelålders personer i denna bok.
Författarna har grundligt intervjuat 21 vuxna med gamla föräldrar om vad som sker när beroendeförhållandet blir omvänt. Här framkommer att anhöriga ställer upp mycket och att många av dem känner en vrede mot samhället som ofta sviker de gamla när de blivit för sjuka för att klara sig själva.
De intervjuade tar också upp hur det är att leva med dåligt samvete över att inte orka ge tillräckligt med hjälp och ha skuldkänslor över irritation eller ilska som inte låter sig hejdas hos den som är alltför tyngd av praktiska omsorger och psykiska påfrestningar. En annan fråga som behandlas är vem som skall bestämma när en gammal människas omdöme sviktar.
Peter P. Heinemann, tidigare verksam som radiodoktor, skriver i förordet till boken: "Svårt blir det ofta (i relationen mellan vuxna barn och gamla föräldrar) därför att vi intet har att jämföra med, vi vet så litet om andra. Den här intervjuboken är såtillvida bättre än skönlitteratur, som eljest är vad vi har att tillgå som källa för detta slags kunskap. …. Den berättar om sådant som är självklart och ofta gör ont. Därför behövs den och jag har önskat mig den länge."
Christina Zaar, journalist på Dagens Nyheter, har översatt boken från danskan och skrivit ett tilläggskapitel om situationen för gamla i Sverige. Bland annat diskuteras möjligheten till hjälp från hemtjänsten, åldringsvården och konsekvenserna av Ädel-reformen.
Översättning Christina Zaar
Charlotte Strandgaard är författare till ett 30-tal böcker inom ett flertal genrer samt skriver radio-, TV-, teater- och filmmanus i Danmark.
Lis Vibeke Kristensen har haft en karriär inom teatern i Danmark och Sverige. Bl.a. var hon chef för Länsteatern i Örebro 1985-90. Numera är hon verksam som författare och har skrivit både fack- och skönlitterära böcker.
Båda författarna har gamla mödrar – den ena i egen bostad, den andra på sjukhem i Danmark – och har ägnat mycket av sin tid under det senaste årtiondet åt sina gamla
