Hemlösheten är ett ständigt närvarande välfärdspolitiskt dilemma, även om dess omfattning och uttryck varierar över tid. Under slutet av 1980-talet "återuppstod" hemlöshetsfrågan som ett socialt problem i Sverige och de senaste åren har allt fler grupper exkluderats från bostadsmarknaden.
I boken diskuteras och analyseras svenska kommuners politik och praktik i relation till hemlöshetsfrågan av samhällsvetenskapliga forskare inom området.
Hur har hemlöshetspolitiken utvecklats över tid? Vad betyder hemlöshetspolitiken för risken att bli bostadslös, situationen som bostadslös och för möjligheterna att åter komma in på bostadsmarkanden? Skiljer sig policy och rutiner i arbetet med hemlösa mellan olika kommuner?
Med exempel från sju kommuner visar författarna att de bostadslösas möjligheter att få en bostad i hög grad beror på kommunernas lokala policy, principer och rutiner i arbetet med och för hemlösa. För den som är eller riskerar att bli hemlös har alltså den lokala politiken och praktiken en avgörande betydelse för möjligheten att få och behålla en bostad.
Boken vänder sig till universitets- och högskolestuderande och till alla som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med bostadslösa.
Bokens författare är väl etablerade samhällsvetenskapliga forskare på universitet och högskolor i landet.
Cecilia Hansen Löfstrand är fil. dr i sociologi och verksam vid sociologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Marie Nordfeldt är fil. dr i kulturgeografi och verksam vid Ersta Sköndal högskola.
