Dopet är en central ritual i den kristna kyrkans liv och historia, och i dag döps närmare tusen svenskar varje vecka. Men trots dopets teologiska särställning finns få studier som undersöker hur denna handling i praktiken går till. Oftast har forskningen fokuserat på de handböcker som reglerar dopet, men varje enskilt dop är unikt och påverkas av tid, plats, deltagare och inte minst av den präst eller pastor som utför dopet. I denna avhandling undersöker Joel Appelfeldt dopet i Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan. Han visar hur liturgen genom sin kreativitet och lyhördhet mot vad stunden kräver mejslar fram den händelse som är grunden för kyrkans liv. På så sätt liknar liturgen en hantverkare som varken följer manualen slaviskt eller skapar fritt efter eget huvud, utan använder sig av olika givna förutsättningar för att forma något unikt. Dopet som hantverk är en avhandling i praktisk teologi, framlagd vid Enskilda Högskolan Stockholm. I den förs empiriskt material i dialog med filosoferna Michel de Certeau, Jonna Bornemark och Bruno Latour för att förstå den vardagliga men heliga handling som varje dag utspelar sig i kyrkor och kapell i Sverige.
