Arkitekturkritik i pressen, vars förutsättningar och särart belyses ur olika perspektiv, innehar huvudrollen i denna bok. Genom en närläsning av ett urval arkitekturkritiska texter, från såväl dagstidningarnas kultursidor som specialtidskrifter, visar författaren hur professionella kritiker diskursivt och retoriskt förmedlar sin föreställning om arkitektur. Det äldsta materialet publicerades 1928 i samband med Stadsbibliotekets invigning, medan det senaste skrevs ett stycke in på 2000-talet, då Rafael Moneos Moderna museet och Gunnar Asplunds biblioteksbyggnad flitigt förekom i det offentliga samtalet. Anna Ingemark Milos bidrar med sin bok till en fördjupad förståelse av arkitekturkritiken som genre, men även till en insikt om arkitekturfältet som helhet. Mångfalden kritiska röster ger en nyanserad bild av två av Sveriges mest uppmärksammade offentliga kulturbyggnader, samtidigt som en rad intressanta spörsmål rörande alltifrån arkitektens auktoritet till kulturmiljövård och stadsplanering tangeras.
