Kubbe har fått en plats i blåsorkestern. Han väljer trumpet som sitt instrument, och nu är det bara att sätta igång och öva inför den stora konserten. Kubbe har bara ett litet problem: han kan inte läsa noter! De ser mest ut som fåglar på en telefontråd, tycker han. Därför låtsas han bara spela när dirigenten ser på, men egentligen ger han inte ett endaste ljud ifrån sig ... Och det går bra, ända tills Kubbe ska spela solo.
Dirigenten har ett stort ego, och han är besatt av att vinna pokaler. Ja, en okänsligare orkesterledare får man leta efter! Kubbes kompis Gran kallas han till exempel alltid för Furu. Men dirigenten är extra ambitiös å Kubbes vägnar, eftersom Kubbes farmor en gång i tiden var orkesterns megastjärna. Nu låtsasspelar Kubbe så bra, och orkesterkompisen Elsa täcker upp för honom under repetitionerna med sitt trumpetspel. Det verkar som om Kubbe har ärvt farmors talang, tycker dirigenten och utser alltså Kubbe till solist. Men Kubbe kan ju inte spela! Det slutar med att både han, Gran och Elsa blir utkastade från orkestern!
Hemma hos farmor bjuds det på tröstbullar och varm choklad. Och när Kubbe diskar efter maten märker han att man kan göra ljud med disken! Ja, man kan spela musik utan traditionella instrument! Kubbe ger sig ut i huset på jakt efter prylar som kan bli nya instrument. Efter några timmar har de fixat en helt egen orkester ute i trädgården. Och vilken konsert det blir! Alla är där!
En ny, generös och humoristisk Kubbebok med roliga, detaljrika bilder. Vilket härligt musikspektakel!
