Rom. Mitten av 100-talet e.Kr. En lysande stad. En from och upplyst kejsare, berömvärd i alla avseenden. En »lycklig tid« proklamerade Edward Gibbon. Men de kristna var trängda. De kunde släpas inför domstol och dömas till döden för det kristna namnets skull. De var föremål för förtal och onda rykten som också spreds av bildade romare. Detta är bakgrunden till Justinus Martyrens Apologi för de kristna, en böneskrift som inlämnades till kejsarens kansli år 150 eller några år senare. Justinus protesterar mot att det kristna »namnet« är kriminaliserat. Han försöker bearbeta den fientliga opinionen genom att peka på att förtalet av de kristna är grundlöst och genom att framhålla att deras tro, leverne och gudstjänst är hedervärda och står på en högre nivå än omvärldens. Denna volym innehåller förutom Apologi för de kristna även den så kallade Andra apologin samt den autentiska berättelsen om Justinus martyrdöd, som ägde rum i Rom år 167 e.Kr. »Ni kan döda oss, men ni kan inte skada oss«, hade Justinus sagt i sin Apologi.